Klubbevent

E-post Print

Klubbevent

  • eventId
    1
  • Årshögtid 2004
  • 2004-02-05 00:00:00
  • 2022-01-24 18:00:00
  • Hasselbacken
  • Patagonien - 300 mil till häst
  • Mikael Strandberg
  • Mellan södra hemisfärens 38:e och 53:e grad finns det sydamerikanska området Patagonien. En landsdel betydligt större än Sverige. Det är en av världens minst utforskade, vildaste och folktommaste trakter.
    Området delas naturligt in i två helt skilda regioner av Anderna. Omgivningen på Andernas västra del tillhör Chile och är ett av det minst obeträdda områdena på jorden, men ett av det mest stormigaste och regnigaste. Denna högst ogästvänliga del av vår värld består av en eländig bergsterräng blandad med snårig mycket tät skog vars monotoni bryts upp av och till av oändliga fjordar, jöklar, floder, träsk, isberg och stora isomr�den. En topografisk labyrint som penetrerats av få människor. Vädret är med världens sämsta ty 340 dagar av året råder tunga regn, snöstormar och våldsamma stormvindar. Den östra och argentinska delen av Patagonien är geografiskt helt olikt den västra delen och den präglas av en i stort sett trädlös ökenplatå täckt av grovt gräs och snåriga buskar ofta korsad av floder i djupa kanjoner. Här regnar det knappt alls och trakten kännetecknas i stället av torka, enstaka våldsamma sandstormar och en iskall dygnet-runt vind som härrör från Sydpolen.
    Patagonien är cowboyen, indianen, lycksökaren, nybyggaren och de landsflyktigas rike. Ingen - utom indianer - tycks uppleva en hemkänsla här. Här samlas folk som är fantasifulla, excentriska, fattiga, hoppfulla och brottsliga. Här finns indianer, vitryssar, walesare, italienare, tyskar, kroater, hinduer, araber och svenskar. De gruvarbetar, letar guld, sköter gigantiska rancher, föder upp en oändlig mängd av får och boskap, ser efter fallfärdiga hotell, bevakar förvisade politiker, söker den slutgiltiga lyckan och för det mesta svälter och fryser. Här kom vi i kontakt med en bortglömd del av vår värld med folk som inte träffat andra människor på över tjugo år. Så är människans Patagonien.
    Med början i november 1996 kom jag att tillsammans med min hustru och med hjälp av två packhästar att under drygt ett år fotvandra genom denna ogästvänliga del av vår värld. Tillsammans avverkade vi minst 300 mil per fot och kunde i detalj utforska områdets natur och i all synnerhet alla de människoöden som fanns efter vår väg. Hur de lyckas överleva i denna föga inbjudande trakt. Hur deras vardag ser ut, hur de ser på meningen med livet, vad som fick dom att hamna i Patagonien.
    I fotvandrarens väg genom Patagonien väntar de svåraste hinder en upptäcktsresande kan möta. Här väntar oss de mest extrema klimat-, natur- och terrängförhållanden blandade med möten med vilda djur såsom valar, pumor, vildhundar, blodiglar och en oändlig mängd av tjuvar och banditer. De stora problemen är naturligtvis vädret, den ogästvänliga naturen och klimatet, men för oss var det nästan lika svårt att klara av att föra två hästar genom hela området, att föda, underhålla, sköta och vakta dessa, dag som natt. Stora områden är helt tomma på möjligheter att vila eller att finna föda så långa perioder så vi fick bära med oss stora mängder mat, vatten, medicin och 100 kg tung utrustning. Vi fick kartlägga och orientera oss genom helt outforskade områden med hjälp av en kompass, erfarenhet och instinkt. Passerade höga berg, isfält, en buskig torr och på vintern mycket djup lerig öken, högg vår väg genom tät skog och passerade våldsamt forsande floder. Vi fick under största delen av tiden vara vår egen veterinär, apotekare, doktor, psykolog, försörjare, jägare- och samlare.
  • 2004-01-27 00:00:00
  • 1
  • 1
  • 1
  • Högtidsklädsel
  • 250
  • 0
  • 2007-08-25 12:55:57